Vilket betyder att ännu en skolvecka är över och då är det bara 3 kvar, inte mycket alls och i många lektioner kommer vi bara kolla film. Jag har sätt och pratat med min vän Elsa som är en utbytesstudent i Kentucky om hur hon inte vill åka hem, att hennes kompisar och allt är fantastiskt. Varför känner inte jag så? Det har väl inte vart en hemlighet att jag inte är nöjd över vart jag hamna men har verkligen försökt göra det bästa av sistuationen och visst, jag har fått vänner och en bra del minnen men ingen direkt jag kommer sakna (utan Selina men hon kommer jag träffa ofta hemma) och sedan Rosalie såklart, hon har verkligen hjälpt mig att klara detta år. Dom senaste veckorna har jag känt mig redo att åka hem, är liksom klar med detta året för vet att mitt liv där hemma är så mycket roligare. Men denna veckan fick mig att känna att det faktiskt kommer bli så svårt att lämna allt detta, det här har ju vart mitt liv och hem dom senaste månaderna, såklart kommer det vara svårt att lämna allt. Min värdfamilj har ju vart toppenbra och jag hoppas verkligen jag håller kontakten med dom, detta är ju min andra familj utan tvekan. Det är väldigt lätt att jämföra sitt år med andra när de är omkring sig, det är lättare att jämföra än att inte göra det. Men är nu i det stadiet då jag har accepterat vad mitt år har erbjudit och vilka minnen jag har fått, jag kommer inte må bättre av att tänka negativt på det. Och om 20 dagar kommer mina föräldrar hit, om 20 dagar är jag inte själv längre och mitt år är nästan slut. Bara 20 dagar.
Mitt år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar